Har du någonsin funderat över hur man smaksatte sina bakverk innan sockret blev tillgängligt för fler än de extremt rika? Det har faktiskt inte jag men nu har jag studerat ämnet lite och kommit fram till vad som tycks vara svaret, kryddor.
Pepparkakor är kanske den sista rest av den gamla tidens bakkonst där kryddor som t.ex. ingefära och honung var vanliga ingredienser. Peppar kan ha varit ett samlingsnamn för alla kryddor som smakade lite starkt.
Det börjar smyga sig in socker redan i Caijsa Wargs kokbok men fortfarande i blygsam skala.
Man gjorde till och med rena matematiska överväganden och jämförde energiinnehåll mellan potatis och socker och kom fram till att socker var ett mycket effektivare livsmedel.
Någon gång kring 30-talet exploderade betsockerproduktionen i Europa och gav många mäniskor ett efterlängtat arbete i jordbruket. Tillsammans med den stora rörsockerproduktionen i världen uppstod ett överskott.
Nu var nog redan sockerkakan det standardiserade bakverket och jag antar att sockerdricka hittades på undefär samtidigt.
De omhändertagande statsmakterna prioriterade arbetstillfällen i detta läge och subventioner infördes. Den rådande symbiosen mellan folkhemsbyggare och industri tycktes ha lett till ett synnerligen okritiskt förhållningssätt till sötade produkter. Läsk, godis, bakverk och färdigmat med socker blev en sorts symbol för det nya goda livet.
Kring andra världskriget började man fundera över om socker hade någon roll i den dåliga tandstatus som bredde ut sig. I enlighet med den anda som rådde då matades förståndshandikappade på ett behandlingshem med socker och man såg hur deras tänder tycktes ruttna bort.
I en tid när man gärna ville ha lösningar på allt men utan att avstå något startade floursköljningen och kampanjer för tandborstning. Och vips var det problemet ur världen.
På 70-talet minns jag kioskluckan där man beställde smågodis en och en som plockades i en liten påse som kanske rymde 1-2 hekto. Numera lär de största rymma 40 hekto!
Om man överhuvudtaget drack coca-cola då var det i en 25cl flaska. Numera höjer väl ingen ögonbrynen om varje person har en egen 2-litersflaska.
Ungdomarna dricker energidrycker och de hälsomedvetna "vitamindrycker" som väl egentligen är samma sak.
I den moderna tiden satsar exportrådet på en kampanj som ska föra det svenska smågodiset ut i världen. För att täcka upp den minskade exporten av mer kvalificerade industriprodukter.
Idag tycks folkhemmet vara i ett läge vad gäller socker som kanske kan liknas vid hur det var med alkoholkonsumtionen på 1800-talet när IOGT-NTO växte fram.
Vi tycks ha lite av en baksmälla både i stort och smått och stinna av socker skriker vi ut våra rop på hjälp. Ingen tycks heller riktigt veta vilken epok vi ska längta oss tillbaka till när vägen framåt känns så osäker. Kanske blir det för de flesta barndomens decennium som får symbolisera det goda. Man såg ju bara det som var bra och de flesta av oss hade ju en lycklig och bekymmerslös tillvaro i efterkrigstidens rika Sverige.
