Folkhemmet och valfriheten.

Efter att ha sett SVTs serie Gift vid första ögonkastet om arrangerade äktenskap kom mina tankar in på hur valfriheten har exploderat bara under mina levnadsår och hur trött man kan känna sig inför alla dessa val och ickeval för den delen.
Mina tonår inföll väl ungefär vid välfärdsstatens höjdpunkt innan de ekonomiska realiteterna liksom kom ikapp. Ungefär som i t.ex. Östtyskland där många tycks ha trivts i det socialistiska och omhändertagande samhället utan särskilt många valmöjligheter.
Vad jag minns valde man egentligen nästan ingenting alls utan det mesta var förutbestämt eller arrangerat på ett eller annat sätt. Vad det gäller min egen tillblivelse gissar jag att det inte var något mina föräldrar planerat eller valt tidpunkten för. Bröllopet var sent på året och kanske ett halvår innan jag föddes vilket väl leder tankar till annat än valfrihet. Eftersom jag numera vet att jag är väldigt lik min pappa kan jag definitivt säga att jag inte hade valt hans liv frivilligt. Hans liv rullade nog mest bara på och vid 49 års åldern kom verkligheten ikapp och han avslutade sitt liv.
Men vad valde man då? ICA eller Konsum är ett val jag kommer ihåg men mera som att det var den tidens klassmarkör. Den nya medelklassen, tjänstemännen, som som ville markera avstånd mot det gamla och arbetararvet gick till ICA.
Vilka tidningar man läste var samma sak, socialistiska eller borgerliga tidningar, med var sin homogen läsargrupp. På biblioteket var det ju en valfrihet elelr det kändes ju så då men numera vet jag hur hårt styrt det var från det välmenande samhället. De lättillgängliga böckerna fick man skaffa på annat håll och läste man fort tog ju böckerna slut på biblioteket. Men jag har inget minne av att man köpte böcker.
Skolan fanns det en av och det styrdes av var man bodde och hur kommunen flyttade omkring barn men man hade inget som helst inflytande vad jag vet. Vårdcentral och tandläkare blev man tilldelad efter upptagningsområde och min tandläkare var alla rädda för och det tog decennier för mig att tycka att det är ganska trevligt att gå till tandläkaren.
Maten bestod mest av den gamla bonde- och arbetarmaten, potatis, sås och kött. Det enda uppiggande jag minns var kyckling, curry och ris.
Elen var ingen handelsvara utan man anmälde sig nog bara till elbolaget som ägde ledningarna i området där man bodde. Telefonen var en historia för sig själv. Ett stycke grå Dialog ingick i abonnemanget men den var bara till låns och ägdes av televerket. Andra färger kom först 1976. Ville man ha ytterligare telefoner utökade man sitt abonnemang. Naturligtvis förekom mygel och korrumption. Vi hade många telefoner som pappa hade "fixat" via någon vän på Televerket. Det var förmodligen byten av tjänster eller varor. Kostnaden för telefonabonnemanget var exakt lika om du bodde granne med telestationen eller om dom behövde dra nya ledningar kilometervis genom skogen.
Och så där var det på område efter område. Demokratiskt valda politiker med horder av välmenade tjänstemän tänkte ut vad som var bra för befolkningen och landet.

Med början på 80-talet började antalet val att öka och man hade en generation att ställa om sig till en situation där man har många val och varje val eller ickeval kan få stora konsekvenser i ens liv. Vi kan nu se att många känner sig trötta av valmöjligheterna och det i kombinationen med hur ytlig bildningen är idag. Man vet lite om väldigt mycket. Nyheter konsumeras som oneliners eller som korta lättilgängliga anekdoter.

Föga förvånande söker sig många till det lika lättillgängliga lösningarna. Till starka karismatiska ledare som har enkla svar på det mesta. Eller till religioner och andra övernaturliga tankebanor där man rent av förnekar att det finns svar på allt utan det är något som den allsmäktige tänkt ut eller att det bara är något övernaturligt.

Och den sociala ingenjörskonstens banerförare sitter numera på åskådarläktaren och kommenterar och kritiserar folks val.

Folkhemmets okända följeslagare - Sockret.

Har du någonsin funderat över hur man smaksatte sina bakverk innan sockret blev tillgängligt för fler än de extremt rika? Det har faktiskt inte jag men nu har jag studerat ämnet lite och kommit fram till vad som tycks vara svaret, kryddor.
Pepparkakor är kanske den sista rest av den gamla tidens bakkonst där kryddor som t.ex. ingefära  och honung var vanliga ingredienser. Peppar kan ha varit ett samlingsnamn för alla kryddor som smakade lite starkt.
Det börjar smyga sig in socker redan i Caijsa Wargs kokbok men fortfarande i blygsam skala.
Man gjorde till och med rena matematiska överväganden och jämförde energiinnehåll mellan potatis och socker och kom fram till att socker var ett mycket effektivare livsmedel.
Någon gång kring 30-talet exploderade betsockerproduktionen i Europa och gav många mäniskor ett efterlängtat arbete i jordbruket. Tillsammans med den stora rörsockerproduktionen i världen uppstod ett överskott.
Nu var nog redan sockerkakan det standardiserade bakverket och jag antar att sockerdricka hittades på undefär samtidigt.

http://www.ravjagarn.se/blogg/2008/01/med-en-bakelse-pa-biltaket/

De omhändertagande statsmakterna prioriterade arbetstillfällen i detta läge och subventioner infördes. Den rådande symbiosen mellan folkhemsbyggare och industri tycktes ha lett till ett synnerligen okritiskt förhållningssätt till sötade produkter. Läsk, godis, bakverk och färdigmat med socker blev en sorts symbol för det nya goda livet.
Kring andra världskriget började man fundera över om socker hade någon roll i den dåliga tandstatus som bredde ut sig. I enlighet med den anda som rådde då matades förståndshandikappade på ett behandlingshem med socker och man såg hur deras tänder tycktes ruttna bort.

I en tid när man gärna ville ha lösningar på allt men utan att avstå något startade floursköljningen och kampanjer för tandborstning. Och vips var det problemet ur världen.

http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/18538/1/52/

På 70-talet minns jag kioskluckan där man beställde smågodis en och en som plockades i en liten påse som kanske rymde 1-2 hekto. Numera lär de största rymma 40 hekto!
Om man överhuvudtaget drack coca-cola då var det i en 25cl flaska. Numera höjer väl ingen ögonbrynen om varje person har en egen 2-litersflaska.
Ungdomarna dricker energidrycker och de hälsomedvetna "vitamindrycker" som väl egentligen är samma sak.

Sweet Life of IKEA

I den moderna tiden satsar exportrådet på en kampanj som ska föra det svenska smågodiset ut i världen. För att täcka upp den minskade exporten av mer kvalificerade industriprodukter.

Idag tycks folkhemmet vara i ett läge vad gäller socker som kanske kan liknas vid hur det var med alkoholkonsumtionen på 1800-talet när IOGT-NTO växte fram.

Vi tycks ha lite av en baksmälla både i stort och smått och stinna av socker skriker vi ut våra rop på hjälp. Ingen tycks heller riktigt veta vilken epok vi ska längta oss tillbaka till när vägen framåt känns så osäker. Kanske blir det för de flesta barndomens decennium som får symbolisera det goda. Man såg ju bara det som var bra och de flesta av oss hade ju en lycklig och bekymmerslös tillvaro i efterkrigstidens rika Sverige.

Folkhemmet - Min resa startar 1971.

Hur folkhemmet växte fram under mellankrigstiden och allt det goda det förde med sig lämnar jag därhän till andra att utforska vilket också redan är gjort. Jag startar min resa 1971 då jag börjar skolan och jag har egna minnen att relatera till.

En tidstypisk skolinteriör 1971.

Jag visste inget om datorer då mer än att en som jag minns vän till familjen jobbade på IBM och verkade tjäna mycket pengar på det. Han for runt i världen och hade flygcertifikat.

1971 presenterade IBM sin sista hålstans.

1971 skickades det första emailet och någon tyckte att man skulle ange identiteten som användarnamnet@datornamn.domän

Den musik jag minns var Klaus Wunderlich hammondorgel som föräldrarna spelade när det var fest hemma vilket det var då och då. Man undrar ju vad som hände när man själv låg och sov när de vuxna smuttat på vinet och kollat in skivomslagen.

Men det var på det stora hela en lycklig tid. Jag läste böcker, dagdrömde och gick på Mulleskolan. TV var en brummande pjäs man hade i gillestugan och värmde upp inför något som kanske mest liknar dagens fredagsmys. 1971 hade vi bytt ut den svartvita tv:n med TV2-tillsats mot en Dux färg-tv med så många radiorör att den värmde nästan lika mycket som den fula plåtkaminen intill.

Typisk gillestuga från 70-talet.

TV2-tillsats med svartvit TV.

Så här här kunde en färg-TV med elektronrör se ut inuti. Varje litet glasrör liknar en lampa och innehåller en glödtråd. Varmt blev det!

Så här kunde dom se ut, plåtkaminerna i gillestugorna. Eld för syns skull, oljan var ju nästan gratis.

Det var blandade minnen från 1971. Skolan tar vi i ett senare inlägg eller flera stycken kanske.